Ngorongorokratern, som en dörr till en förlorad värld

Det finns en sak som jag skulle vilja göra för första gången igen. En plats jag skulle vilja besöka för första gången en andra gång. Jag vet att det naturligtvis inte är möjligt men det är ändå en så stark längtan. Att få komma dit utan att veta vad som väntar. Med förväntningar som pirrar och en längtan som spränger. Den där drömmen att äntligen få se något jag drömt om så länge. Det finns naturligtvis platser kvar att se, många platser, som kan ge den känslan men känslan går ändå inte att skaka av sig. 

Jag skulle vilja sitta i en jeep och skumpa uppför serpentinvägen genom den täta skogen ändå upp till platsen där världen öppnar upp sig till ett fönster mot en förlorad värld. Utsiktsplatsen där man helt plötsligt ser hela den magiska, underbara, storslagna Ngorongorokratern. Där på utsiktsplatsen är vyn magisk, omöjlig att beskriva och det är också därför det är en så fantastisk upplevelse den allra första gången. 

Jag har haft det enorma privilegiet i mitt liv att besöka Ngorongorokratern många gånger. Jag har varit på safari i Tanzania många gånger. Jag har besökt de berömda safariparkerna Lake Manyara, Tarangire, Serengeti och naturligtvis Ngorongorokratern. Det är alltså en aning förmätet av mig som har haft det här enorma privilegiet att sukta efter att göra det igen, för första gången. Men det är bara så att jag har varit med resenärer som kommit dit för första gången och sett deras reaktion, sett hur tagna de blir av det storslagna. 

När du står där på kraterns kant och guiden berättar för dig att Ngorongorokratern faktisk inte är en krater, utan en kaldera, skådar efter elefanter på kraterns botten 600 meter långt nedanför dig, så vet du att detta är bara början. Snart ska du åka ner till kraterns botten på jakt efter lejonhannar med svart man, gamla elefanthanar med enorma betar, hyenor, zebror, flodhästar, noshörningar och så många andra djur som bor i kratern.

För er som ännu inte besökt Tanzania och sett de fantastiska parkerna och alla djuren. Ni som fortfarande har kvar att bli hänförda av utsikten på kanten till Ngorongorokratern vill jag bara säga att jag på vissa sätt avundas er.